Jag borde verkligen förtydliga vad jag känner, för min skull och för alla andras skull. Det är så att jag har helt plötsligt fått ett extremfall av panikångest, vilket var jättelänge sedan, och jag hatar det. Det påminner mig om att jag inte är frisk och att jag aldrig kommer bli frisk och det påminner mig om allt som brister i huvudet på mig och det påminner mig om varenda spöke och hjärnspöke jag någonsin upplevt. Allt kommer tillbaka i en enda enorm våg av ångest, apati, hyperventilation och panik. Det är som att gå på en väg, se målet, men aldrig komma närmare. Även om jag under de senaste två åren gjort extrema framsteg som inte ens är möjliga enligt mina psykiatriska kontakter så känns det verkligen som att ryckas ner ifrån toppen till någonting som smyger runt miltals nedanför botten. No way out. Så just nu känner jag mig som ett totalt psykfall utan egna tankar, känslor, liv eller erfarenheter. Jag känner mig odlad av samhällets normer, och det känns som att jag är instängd i en tändsticksask. Jag har så mycket omkring mig att jag inte får plats själv, hur egocentrisk jag än är och hur egoistisk jag än är så kommer jag aldrig att få tillräckligt mycket plats i mitt egna liv. Det går ut på andra, vad jag tänker om andra, känner för andra, gör för andra, tror om andra, hör om andra. Min tid är allas förutom min egen. Finns jag då?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Det bästa med att vara bortom föräldrar och egentligt ansvarstagande måste vara att man kan äta veganska chocolate chip cookies till frukost på söndagar :D...

Just nu:Dåligt omdöme. Verkligen dåligt omdöme. Ångest, som ligger och smyger under ytan - självklart högtidens fel. Fattigdomen utanför fönstret, rasande män i varje hörn. Män män män. Jag är en fruktansvärt omdömeslös person.   I såna här tider erk...

I'm a fucked up trial. Ska testa om jag kan vara vegan i en vecka. Tina Test. Det får börja imorgon, vilket blir lite off eftersom det ändå är måndag idag liksom.   Handlade grejer för 250:- idag som bara var min veganbudget, men det räcker nog i...

"Alltså jag är inte personen som typ 'tja: jag hänger i forumtrådar och uttrycker min unika personliga åsikt, blir nedslagen och påhoppad och våldtagen av jantelagen' medan alla andra samtycker. Det är bara inte jag. Jag är personen som sitte...

Jahapp, internet försvann ännu en gång. Shit, man blir ju deprimerad....